
Hälsmärta hos barn
Hälsmärta hos barn, kärt barn många namn:
"Hälsmärta"
”Calcaneus apofysit”
”Severs skada”
Hälsmärta hos barn
Kroppen har tillväxtzoner och när vi växer, så växer vi kring dessa tillväxtzoner i en bestämd ordning. I 8-15 års åldern växer barns fötter mycket och tillväxtzonen vid hälen är då särskilt känslig för belastning. Det är inte farligt och besvären försvinner alltid när hälbenets tillväxt avstannar. Med behandling med hälkopp försvinner besvären mycket snabbare än så.
Kort om hälsmärta hos barn
Barns besvär med hälsmärta är oftast tillväxtzonsrelaterade. Tillväxtzonen vid hälen är känslig för den stöt som uppstår vid hälisättning. Smärtan känns vid varje hälisättning och tilltar med ökad aktivitetsnivå.
Orsaken till besvären är rimligen en överbelastningsreaktion i hälbenet. Själva tillväxtzonen i hälbenet kallas för fys. I en medicinsk kontext används begreppen apofys och fys när man pratar om tillväxtzon i skelettet hos barn.
Tillväxtzonsrelaterade hälbesvär kallas Severs skada (Sever’s Disease) eller Calcaneus apofysit, i vardagligt tal pratar man om ”ont i hälen”.
Diagnosen går att fastställa med enkla kliniska tester såsom:
hälstående
”tuberpalpation”, tryck mot hälen
”sidokompression”, tryck mot sidorna av hälen, ett test som utförs genom att ”nypa runt hälen”.
Det behövs ingen röntgenundersökning.
Avlastning, exempelvis med hjälp av hälkopp fungerar mycket bra som behandling. Hälkoppar ger för de allra flesta en omedelbar och tydlig smärtlindring. Många barn kan med hjälp av hälkoppar bibehålla en hög fysisk aktivitetsnivå.
Besvären är vanligast i åldern 8-15 år.
Problemet, besvären, ”växer bort”.
Rubriker:
Avlastning och omedelbar smärtlindring med hälkoppar
Vad är problemet?
Vad kan jag som förälder/vårdnadshavare göra?
Vad kan vi som idrottsförening, vad kan jag som tränare göra?
Klinisk undersökning? Kontakt med vårdgivare.
Kärt barn många namn: Hälsmärta, ”Calcaneus apofysit”, ”Severs skada”
Ordlista
Lästid ca 8 min.
Avlastning och omedelbar smärtlindring med hälkoppar
Många barn upplever en omedelbar och tydlig smärtlindring av att använda hälkoppar.
Därför rekommenderas alltid någon form av avlastning exempelvis: hälkopp, hälkoppsinlägg och/eller dämpade skor, sandaler eller tofflor. Hälkopp finns både att köpa förfabricerade i olika storlekar exempelvis Tulis hälkopp, Tulis Cheetah eller Heeler hälkopp. För barn som tränar idrotter där de är barfota, exempelvis gymnastik finns det hälkoppar som är fastsydda i en slags strumpa, såsom exempelvis Tulis Cheetah.
Det går också att köpa hårda hälkoppsinlägg som gjuts direkt på hälen, det senare alternativet kan passa bättre med lästen i skon men behöver utformas efter barnets häl. Ortomed är en aktör, vårdgivare, som har lång erfarenhet av att utforma anpassade gjutna hälkoppar.
Studier har visat att hälkoppar är bättre än kilklack då hälkoppar reducerar smärtan mer än en kilklack. I en studie med barn med hälbesvär där barn och ungdomar fick prova både hälkopp och kilklack och sedan välja visade det sig att 77% av barnen/ungdomarna valde att fortsätta med hälkoppar.Bäst är det med avlastning både ute och inne då symtomen (smärtan) går över fortare om det finns dämpning hela tiden, dvs symtomen går över fortare om barnet även använder dämpade ”inneskor”, ”innesandaler” eller ”innetofflor” med/utan hälkoppar.
Skor i kombination med hälkopp ger maximal avlastning och därmed lindring av smärta, studier har visat att hälkuddens tjocklek ökar med en bra dämpad idrottssko, vidare ökar den än något mer med en bra dämpad idrottssko med hälkopp. Tryckbelastningen på hälen minskar med 25% när barn använder hälkopp i en idrottssko jämfört med när barnen bara använder idrottsko.
En dämpad idrottssko med hälkopp ger alltså mer avlastning än en idrottsko utan hälkopp.
Vad är problemet?
När barnets fötter växer mycket är tillväxtzonen, även kallad ”fysen” eller ”apofysen” runt hälbenet något mjukare och mer känslig för belastning i samband med hälisättning. Fysen, själva tillväxtzonen är mer aktiv vid tillväxt vilket gör att fysen också tål mindre belastning när barnets fötter växer mycket. Det innebär att tillväxtzonen även är något mer känslig för de dragkrafter som hälsena och vadmuskulatur utsätter området för när barnet går, springer och hoppar.

När barnet klagar på ”trötta fötter” så är det troligen inte sjåpigt, vekt eller svagt utan ett sätt för barnet att utrycka besvär relaterat till tillväxtzonsprobematik häl. Främst är dock tillväxtzonen vid hälbenet känslig för själva stöten som uppstår vid hälisättning, heel strike, i samband med gång, löpning, hopp och landning. Det är därför vanligt att barn som har mycket ont så att säga ”själva försöker lösa problemet” genom att undvika att sätta i hälen och istället stå, gå och springa på tå, utan hälisättning.Alla barn med en aktiv tillväxtzon kring hälen har ödem i området, men de med besvär av smärta har signifikant mer ödem än de som inte har ont. Ödem är en svullnad som orsakas av att vätska samlas i kroppens vävnader. Studier har visat att mängden ödem signifikant minskar efter en månad avlastning med hälkoppar. Samtidigt sjunker den belastningsrelaterade smärtan påtagligt.
Problemet är kortfattat att hälen är mer känslig för hälisättning när barnets fötter växer mycket, besvären, ”växer bort”.
När merparten av tillväxten kring foten så att säga är ”avklarad” skiljer det ofta bara några skostorlekar mellan barn och barnets föräldrar. Hälbenet är inte längre en tillväxtzon, området är därmed inte längre lika känsligt och barnen har inte längre tillväxtzonsrelaterade hälbesvär.
Vad kan jag som förälder/vårdnadshavare göra?
Om barnet har besvär av hälsmärta, ordna med avlastning med hälkoppar och dämpade skor/tofflor/sandaler.
Utöver avlastning i form av en dämpad sko, sandal, toffla är det hjälpsamt med god belastningshantering och lyhörd stegring av belastning vid exempelvis ”återgång” till idrott/fritidsaktiviteter och längre promenader efter längre skollov såsom sommarlov och Jullov. Barn med tillväxzonsrelaterade hälbesvär måste inte sluta med idrott och fysisk aktivitet:det går att bibehålla en hög fysisk aktivitetsnivå vid lek, fritidsaktiviteter och idrott med hjälp av hälkoppar.Symtomen går över fortare om det går att ordna med avlastning både ute och inne, dvs om barnet kan ha dämpade ”inneskor”, ”inne sandaler” eller ”inne tofflor”. Prata då om detta med personal i skolan. Prata vid behov även med tränare om barnet har (mycket ont) och fritidsaktiviteter/idrotter med mycket hälisättning, förhoppningsvis kan tränare hjälpa till med att hitta ett sätt för barnet att delta utan att barnet springer fullt lika mycket.Barn som har skor med/utan hälkoppar både inne och ute hela dagarna kan behöva lära sig att tvätta fötterna och att även tvätta och torka ordentligt mellan tårna för att förebygga, undvika fotsvamp.
Var uppmärksam på om barnen klagar över hälsmärta, att det ”gör ont i hälen” eller ”ont i hälarna” när de går, springer, hoppar och landar. Var uppmärksam på om de ”går på tå” dvs undviker att sätta i hälen när de går. Var särskilt uppmärksam på detta efter träning, löpning, långpromenader. Detta då barn som får/har ont, oftast har mer ont efter exempelvis träning och/eller långpromenader då besvären, smärtan tilltar med ökad aktivitetsnivå.
Om barnet trots att det använder hälkoppar och dämpade skor har mycket ont när det står, går, springer, hoppar och landar kan det behövas en tid med belastningshantering och anpassning av aktivitet: dvs en minskning av hur mycket de står, går, springer, hoppar och landar så att området kan ”lugna ner sig något”.
Ofta lindras symtomen om hälen får två till tre veckors vila.
Utvärdera sedan vid återgång till idrott förslagsvis med samtal 1 gång / vecka och planera i samband med det hur ni ska göra veckan som kommer. Går det inte att gå med hälisättning eller göra en enbenståhäv för att det gör alltför ont så är det troligen inte läge att springa ”lika mycket som vanligt” veckan som kommer heller. Stressa inte, forcera inte fram träning, återgång till träning.
Ibland är det lättaste att ta en stunds uppehåll från ordinarie fritidsaktivitet/idrott med mycket hälisättning och exempelvis simträna. Men att vila en hel termin är rätt långt, i de här åldrarna är en termin en evighet! Här kan en vårdgivare som har koll på besvär av hälsmärta hos barn och vana av att bemöta barn på ett bra sätt vara ett bra stöd och bollplank.
Generellt bra om föräldrar/vårdnadshavare har koll på när barnen så att säga ”växer till” och har en tillväxtspurt. Mät och notera längden på fötterna exempelvis i samband med att ni provar nya skor. Mät längden halvårsvis. Ett enkelt sätt att göra det senare är att ge barnet en egen ”talmeter” och göra markeringar på denna med år och datum för varje mätning.
Vad kan vi som idrottsförening, vad kan jag som tränare göra?
Planera, anpassa vid behov och kommunicera.
Planera:
Barn växer så att säga i en bestämd ordning med aktiva tillväxtzoner, fyser kring: häl/handled, knä-/armbågsled, höft/skuldra, rygg. Planera och anpassa träningen så att den tar hänsyn till att barnen har aktiva tillväxtzoner, fyser som är mer känsliga för belastning. Planera träningarna efter längre lov så att det blir en varsam upptrappning av belastning efter sommar- och Jullov.
Anpassa och kommunicera:
Anpassa (om möjligt) vid behov träning för de som har symtom/skada. Om det inte går att anpassa var tydlig med att det behövs en tids vila och prata med barnen/ungdomarna och föräldrar/vårdnadshavare om detta. Om ni är flera tränare, kommunicera med varandra, ta stöd av klubben, prata med föräldrar/vårdnadshavare och aktiva barn/ungdomar. Stressa inte fram, stötta istället för att forcera fram återgång till att träna fullt ut efter lov eller skada. Största riskfaktorerna för ny skada är tidigare skada, otillräcklig vila och/eller dålig belastningshantering med för snabbt ökad belastning. De som upprepat skadar sig och har mycket ont under en längre tid brukar sluta.
Klinisk undersökning? Kontakt med vårdgivare.
Hälsmärta hos barn med tilllväxtzonsproblematik bedöms kliniskt genom hälstående och tryck mot hälen. På kliniken brukar jag innan jag testar hälstående och känner kring området testa tåhäv, enbenståhäv, upprepade jämnfotahopp, och hopp på ett ben.
Den kliniska undersökningen för att bedöma hälsmärta är enkel och lätt att lära sig. Det behövs inte någon röntgenundersökning/bilddiagnostik.
Vanligen görs följande kliniska tester:
hälstående
”tuberpalpation”, tryck mot hälen
”sidokompression”, tryck mot sidorna av hälen, ett test som utförs genom att ”nypa runt hälen”.
Det vill säga: testa hälstående, hur känns det att stå på hälarna? Gör det ont?Känn och tryck ”palpera” runt hälbenet och fråga om det gör ont? Var det gör ont?”Nyp” runt hälbenet och fråga om det gör ont? Var det gör ont?Ibland har barnen även besvär av smärta kring hälsena, det är framförallt mer vanligt om de gått, sprungit en längre tid på tå. Palpera därför även över hälsena, ”nyp” runt hälsena och fråga om det gör ont? Var det gör ont?
Varför tåhäv, enbenståhäv, hoppa jämnfota, hoppa på ett ben?
Då smärtan tilltar med ökad aktivitetsnivå kan det vara vägledande att ”provocera fram mer besvär” innan de kliniska testerna ovan, därtill är det ibland så att en del barn har gått på tå, ”sprungit på tå” en längre tid och då fått hälsenebesvär.Tåhäv, enbenståhäv och upprepade jämnfotahopp, enbenshopp är ett enkelt sätt att bedöma om barnet även har ont i hälsenan samt om det finns en sidoskillnad, det vill säga om barnet tillexempel klarar enbenståhäv eller att hoppa på ett ben bättre med ena eller andra benet. Det blir också vägledande för både barn och förälder om det visar sig att det exempelvis inte går att göra upprepade tåhäv, enbenståhäv för att det gör alltför ont och/eller om det är så att det bara är ena hälen som gör ont och/eller att det visar sig finnas en kraftig sidoskillnad i höjd vid enbenståhäv. Om ni önskar formgjutna hälkoppar behöver ni boka ett besök hos en vårdgivare som kan hjälpa er med detta.
Kärt barn många namn: Hälsmärta, ”Calcaneus apofysit”, ”Severs skada”
Hälsmärta hos barn benämns kliniskt ”calcaneus apofysit” eller ”severs skada”.Tillståndet ”Severs skada” är namngivet efter amerikanen James W Sever som först beskrev det på engelska år 1912. Hälbenet benämns på latin os Calcaneus. Calcaneus apofysit betyder alltså ungefär tillväxtzonsproblematik kring hälen.
Hur länge kommer barnet ha ont?
Om inte förr så försvinner problemet när hälbenets tillväxtzon växer samman med resten av hälbenet, alltså när längdtillväxten avstannar. Hälbenet är inte längre en tillväxtzon och därmed inte längre lika känsligt och barnen har inte längre tillväxtzonsrelaterade hälbesvär. En vägledning är att utgå från skostorlek barn och jämföra med skostorlek förälder, när det bara skiljer några skostorlekar mellan barn och barnets föräldrar så har besvären för det mesta gått över. Besvären är vanligast i åldern 8-15 år. Problemet, besvären, ”växer bort”.
Nästa tillväxtzon är i intilliggande led, knä, mer specifikt i den övre delen av underbenet. På latin kallas den här delen av underbenet för ”tuberostias tibia”. Tillväxtzonsrelaterade besvär i området runt tuberositas tibia, strax nedanför knäleden, benämns i vardagligt tal ”schlatter”.
Ordlista
Apofys Tillväxtplatta, tillväxtzon och muskelfäste i ben. Apofysen, fysen ligger som en tillväxtplatta genom hela hälen och är mjukare än resten av hälbenet. Därtill är hälbenet (det som inte är tillväxtplatta) hos barn mjukare än hälbenet på vuxna individer.
Apofysit Ändelsen ”it” står för inflammation, dvs apofysit betyder inflammation i tillväxtplatta, tillväxtzon och muskelfäste, oftast används dock apofysit som term för att benämna en överbelastningsskada i en apofys, en tillväxtzon eller ett muskelfäste i ben som oftast drabbar växande barn, utan att det görs någon utredning om det föreligger inflammation eller ej.
Calcaneus
Hälben.
Fys
Själva tillväxtzonen på benet (skelettet) där längdtillväxten sker. Fys är den förkortade formen av "fysis", en term som syftar på den tillväxtzon som ligger mellan rörbenets metafys och epifys.
Hälkudde
Den stötdämpande fettkudde som sitter under hälbenet. Hälkudden består av fettfyllda segment inneslutna i bindväv.
Hälkopp
En hälkopp är ett slags stötdämpande skoinlägg med en skålformad design som omger hälen med syftet att avlasta hälen.
Skriven av:
Bertil Scheutzow Lundborg
Fysioterapeut
Specialist i fysisk aktivitet och idrottsmedicin
Certified Sports Physiotherapist, CSPT (Certifierad idrottsfysioterapeut) och en del av gymnastikförbundets medicinska nätverk.
Senast uppdaterad: Oktober 2025
